TRAPPSNIGLAR – en utställning om brevbärare

Avregleringar i samhället innebär alldeles för ofta fördyringar och försämringar. Det saliga Postverkets avyttring till marknaden i två nya halvhjärtade aktörer är vi väl alla överens om inte var någon bra lösning. Numera får man vara glad om posten kommer fram och tyvärr ofta i mycket osäkert originalskick.

Vi är många som med en nostalgisk känsla av en försvunnen ordning och reda längtar efter gamla postens brevbärare- de som upprätthöll en mycket viktig samhällsfunktion och som inte sällan även kom att vara ett viktigt socialt incitament i de områden där de delade ut posten.
De kallades ibland humoristiskt för ”Trappsniglar”. Den här gången visar vi på Galleri BlackDoor Tommy Arvidssons dokumentära bild- och bokprojekt ”Trappsniglar”. Bilderna är tagna under de år på 1980-talet då Tommy själv arbetade som brevbärare i Uppsala.

Tommy Arvidsson är idag verksam som fotobokskritiker i Göteborg. Utställningen på BlackDoor pågår 16/2 – 2/3 2019.

Så här skriver Tommy Arvidsson själv om sitt projekt:
”Dessa bilder är tagna under 1983. Jag ville dokumentera min tidigare arbetsplats under en period när det kom tecken på att jobbet började bli hårdare. Det pratades mer sällan om ”smörturer”, distrikten uppräknades oftare och man fick fasta arbetstider.

Många av mina arbetskamrater hade gått den vanliga befordringsgången men här fanns också en hel del studenter som sommarjobbat och sedan blivit kvar på Posten. Arbetet var fritt och man kunde ofta ha ett annat jobb eller studera vid sidan om. Lata sommardagar var man färdig nästan genant tidigt. Framåt hösten ökade postmängden för att kulminera vid jultiden med alla julkort. Men då hade vi alltid extraanställda skolungdomar till hjälp. Bland brevbärarna fanns ytterst få kvinnor. De var istället i majoritet i sorteringsarbetet.

Vi kallades ofta för Trappsniglar men jag tror att det låg en hel del dold beundran i det ordet. Vi var efterlängtade och vi var en del av ett viktigt samhällsmaskineri.

En del före detta kollegor hävdar att sextiotalet och sjuttiotalet var ett slags guldålder när det gällde att jobba som brevbärare. Då rådde en frihet som kanske aldrig kommer tillbaks.”

Foto: Tommy Arvidsson

Utställningen sker i samarbete med Konstfrämjandet Bergslagen.

Konstfrähjandet Bergslagen
_____________________________________________________________________________

Bli medlem i föreningen Galleri Black Door!

Black Doors galleri är idag den enda platsen i Örebro som kontinuerligt visar kvalitativ fotografi. Vi upprätthåller en tradition där fotografi har en given plats i Örebros kulturutbud. Black Door Gallery visar utställningar av såväl lokala, som nationella och internationella fotografer.  Vi vill med vår galleriverksamhet lyfta intresset och kunskapen om den fotografiska bilden, dess samtida utveckling och de olika genrer som ryms inom begreppet fotografi.

Medlem blir du genom att betala in årsavgiften på 150 kr till 329-5755, Föreningen Galleri Black Door. Du kan också Swisha till 0706 263388 – Magnus Westerborn

Ange ditt fullständiga namn och din e-mail adress så vi kan nå dig.

För dig som redan är medlem är det dags att betala in årets avgift, ett viktigt stöd för vår fortsatta verksamhet.

Styrelsen för föreningen fram till årsmötet i april 2019 är:

Stefan Nilson (ordförande)
Magnus Westerborn (kassör)
Suppleanter Peo Quick och LG Skantz
Revisor Henrik Carbonnier

Under 2019 planerar vi, förutom den ordinarie utställningsverksamheten, att arrangera ett par föreläsningar med utställande fotografer.

Planering av utställningar inför hösten 2019 och våren 2020 påbörjas under våren. Utställningarna beslutas av föreningen gemensamt.

Föreningen Galleri Black Door
Järntorgsgatan 9
703 61 Örebro
info@blackdoorgallery.se
www.blackdoorgallery.se

____________________________________

Tidigare utställningar på BlackDoor 2019:

REMEDIATION –

Annika Thörn Legzdins

19 jan – 2 feb

Remediation – Annika Thörn Legzdins
Jag har under många år arbetat i naturen och närmat mig den med en direkt och dokumentär metod men med ett tillspetsat seende som genom seriellt upprepande förstärker dolda, imaginära mönster som påminner oss om tid och förgänglighet.
I flera av mina projekt har jag ifrågasatt den gräns som vi människor drar mellan vild och domesticerad natur och visat att vår bild av det vilda i själva verket också är en kulturell konstruktion.
I projektet Remediation utgår jag från ett postindustriellt landskap,närmare bestämt i Detroit, där platser förorenats övergivits och förfallit. En del av platserna ingår nu i ett pilotprojekt som går ut på att rena den förorenade marken från gifter genom att plantera vissa typer av träd, däribland Salix Alba, vitpil.
Jag har utgått från landskapsfotografiet och arbetat med platserna både ur ett historiskt perspektiv men även intresserat mig för platsernas framtid. Metoden har varit dokumentär och jag har arbetat både intuitivt och systematiskt.
I min praktik använder jag fotografi som en metod för tvärvetenskapliga undersökningar och verkar i en tradition där fotografiet kan användas för att öka medvetenheten hos allmänheten och stödja beslutsfattare, forskare och aktivister men som också väcker medvetenhet om, och engagemang för den ”läkningsaktivism” som idag drivs av frivilligorganisationer och institutioner på olika håll i världen.